Nu börjar diskussionen - 20:00
Så, nu börjar diskussionen!
Nå, det var dethär med mobbning vi skulle diskutera om. Jag har lite frågor som skulle kunna "köra igång" detta tänkte jag.
(klicka på bilden här bredvid för att se regler m.m.).
1. Varför tror ni att folk mobbas?
2. Är du själv mobbad?
3. Vad tror ni att man kan göra emot mobbning?
Självklart får ni skriva vad ni tycker, helt ärligt.
NU KÖR VI!
En del mår inte bra själva och vill kompensera sina känslor med hjälp av andra för de vet inte bättre. mår man inte bra då är man sällan snäll. Jag har känt mobbningen i stort hela mitt liv men det har blivit evårare att påverka mig, jag kommenterar tillbaka och tar inte så mycket till hjärtat längre. Det är viktigt för att motarbeta mobbningrn. Man behöver känna till de strakas (i sinnerhet svagas) psykologi lite.
Det ligger nog mycket i det du säger. - Mår man inte själv bra så blir det lätt så.
Det finns nog många som mobbas för att de har det svårt hemma, och på så sätt inte mår bra och blir mobbare och försöker att spela "tuff". Fast det inte är tufft att mobbas!
Vad menar du med att du har "känt mobbningen"?
1. Många mobbas för att höja sitt eget självförtroende om dom har ett dåligt. Fast det finns också dom som inte ens tänker på att mobbas.
2. Jag har blivit mobbad förut, oftast fick jag stå utanför fast jag var ju tyst och så. Om någon annan var ensam gick andra till den istället.
3. Det finns nog inte så mycket man kan göra mot det. Oftast går mobbning ut på att kasta blickar utan att någon annan ser. Men om det finns något att göra är att prata om det och om någon blir mobbad är det bäst om den berättar om det.
Känt av mobbningen kanske låter mer korrekt. Det är så att man har haft olika perioder då man har känt på olika sätt. Som barn blev jag väldigt sårad och beviken om jag bblev mobbad, jag gjorde ingenting för att försvara mig, bara stod och grät där. Det tyckte faktsikt ingen om, inte heller fröken. Det blir lätt att en sådan människa blir utsatt av alla, tom de vuxna. Jag fortsätter sen...
Jo, det stämmer det med självförtroende.. Det är nog rätt många saker som gör att man blir mobbare.
Berätta du någonsin för någon om att du var mobbad eller så?
För jag vet många som var det när dem var mindre, men som aldrig gjorde det. För dem vågade inte. Man kanske skulle få ännu mer "hårda tag" av mobbarna. Det var det dem var rädda för. Eller att dem rörde ihop en röra hela gänget om att det var den mobbade personen som hade börjat och de har gjort saker tillbaka. Och då hade säkert föräldrarna och lärarna trott på dem för att det var ett helt gäng.
Som vuxen reagerar man lite annorlunda på mobbningen även om alla svåra minnen kommer tillbaka då och då. De lagras i kroppen och själen, man måste utveckla de positiva egenskaperna i sig för att kunna stå emot egna minnen och de aktuella mobbarna. Goda vänner är det bästa stödet i sådana fall...Tyvärr ser jag folk som har tendens att mobba andra hela tiden. Men de lyckas inte alltid. Så ser jag tendens hos några att låta sig mobbas. Man ska stå på sig!Det är ju lättare sagt än gjort naturligtvis. Precis som du säger har man kanske en svår familjesituation och då har man inte dom krafterna att vara pigg och stå på sig. Så har jag upplevt för inte så länge sedan själv. Och det fanns inte många väner vid min sida då heller, tyvärr!
Nej, jag berättade aldrig, men man såg nog på mig att jag var det. Vuxna iaf. Jag ville nog inte prata om det för att jag hade det låtit vara för länge och stängde in mig själv.
Ina: Jo, det är nog så.. Tråkigt men sant!
Minnen är lätt att komma på.. Hoppas att du har det bra nu i alla fall!
Liene: Det var synd att du inte berättade. För det skulle nog hjälpt! Hoppas att du har det bra nu i alla fall!
Shit, jag missade diskussionen! Tappade bort tiden helt.
Det skulle nog ha hjälpt tro jag med, men det löste sig till slut ändå. Jag bytte skola och det är toppen där.
Livet är aldrig enkelt, jag tycker faktiskt synd om människor som har det långtråkigt, att det inte händer så mycket i deras liv, jag tycker synd om männsikor som har allting de vill ha. Man är rik med erfarenheter och man ser med andra ögon på människor och världen när man har upplevt både gott och ont. Man ska bli stärkt av sina erfarenheter. Men det är fruktasvärt fel att vissa männsikor bryts ner av andra så nära oss!
Linda: Det är lugnt! Det är inte slut ännu.. Du kan vara med och säga din mening nu. (:
Liene: Det var ju bra att det löste sej och att du har det bra nu. (:
Ina: Ja, det är fel. Det bordes sättas mer på allvar. Det finns ju jättemånga som vet att folk är mobbade men som inte gör någonting. Det tycker jag är illa.
Jag håller med om att det är fel att det är synd om folk som har det långtråkigt jämt och som får allting dem pekar på! Det tycker jag också... Dem mår nog inte heller bra, egentligen!
1. Jag tror att folk mobbas, för att dom är otroligt osäkra på sig själv. Sen för att dom kanske mår dåligt själv, och kanske inte har det så bra hemma.
2. Nej, jag är inte mobbad.
3. Jag vet inte riktigt, att alla håller sig borta från mobbnings-grupper. Och inte frestas att själv hålla på. Säg emot!
Men det är ju bra att friends finns.
vad ska man säga mer? det finns många där ute på sina blogg som jag gått in hos och läst lite. det finns en del ganska skygga personer som inte svarar och inte öppnar sig fast man känner ju att de bär i sig på en stor smärta...jag förstår att de inte vill dela med sig om någon främling kommer in på detta skära område som är en blogg. men det finns större fara att utsättas för mer mobbning och mer elände om man inte vill dela med sig.
Linda: Att hålla sej borta från mobbningsgrupperna är nog inte så lätt. De kan ju lätt komma tillbaka. - Leta upp än, alltså!
Ina: Visst är det så. Det tror jag också. Men de kan ju prata med någon annan. Skosköterskan, en kompis, mamma, pappa eller läraren..
Men visst, det är nog inte så lätt att vara mobbad. Det är nog väldigt svårt. Det är synd att det är så få som berättar att de är mobbade. Men de vågar nog inte.
Man vågar inte för att man vet att det inte kommer att hjälpa. imånga fall har de mobbade rätt. de har hamnat hos människor som inte kan agera eller ens förstå problemet. det är därför mobbarna kan hålla på med. i vissa skolor går det lättare för mobbarna, i vissa kanske inte inte går alls. det beror på lärare, inte enstaka men hela kollektivet, tycker jag, om man nu pratar om skolan. tankarna är många faktist, detta är ett tema som kommer aldrig att slut så länge förutsättningarna för mobbnningen finns kvar.
Hej då, Frida o Linda!Nu ska jag fortsätta med min blogg, har inte varit hemma hela dan så det finns mkt att göra där... det var kul att få diskutera med Er!
Ha en bra kväll!:)
Jag går nu också, eftersom min mamma ville nu hålla på med sin blogg. Lite trist med bara en dator med internet. Men det var iaf trevligt att få dikutera lite med er. Ha en fortsatt bra kväll! :)
Ha det så bra ni också! (:
1. Mobbing uppstår av osäkra människor tror jag, såna som inte känner medkänsla och som är rädda att bli mobbade själva, så dom försöker få status genom att mobba....
2. På högstadiet kunde jag bli sexuellt mobbad, altså bli kallad för hora, fitta och såna saker utan några som helst orsaker, dock inte av tjejer, utan av ett par killar...
3. Man ska berätta för någon och be om hjälp. I mitt fall så ignorerade jag dom bara, tog inte åt mig vad dom sa, eftersom jag visste att det inte stämde!
Sen efter ett tag visade det sig att man var eftertraktad av dom...tror ni dom kunde få mig då? haha NO WAY
sorry att jag kom in lite sent, men jag har varit upptagen :)
Melinda: Det var tråkigt att det hade blivit så.
Killar brukar ha problem med att visa känslor. Jag har själv vart i den sitsen, och det är inte så roligt. Fast då var det bara av en kille. Men det räckte för mej. Till slut så blev jag faktiskt tillsammans med honom och det var vi länge.. Men sedan gjorde jag slut, och då blev han likadan igen.. Han håller på fortfarande faktiskt. Lite tråkigt:/
Hoppas att du har det bra nu iallafall! (:
